Den 16 November begav vi oss ut på en långväga resa för att njuta av livet lite extra, men också för att fira Henrys 50 års dag. Här är vår fantastiska reseberättelse:

New York

16 – 23 November
Den första anhalten på vår långa resa var New York. Här bodde vi på Big Apple Hostel på West 45th Street. Boendet bjöd på närhet till stora sightseeingobjekt som Rockefeller Center och Empire State Building. Vi åkte turistbuss runt stan, en öppen buss utan tak… i regniga november – very bad idea! Blöta säten = kall rumpa. Såg bl a China Town, Soho och Little Italy, där vi hoppade av bussen och steg in på en bar där huvuddrinken verkade vara Bloody Mary. Så det blev ett par sådana för att få upp värmen.

Besökte det största varuhuset i NYC – Macy’s. Shoppade lite kläder och flanerade bland det mäktiga juldekorationerna. Såg en match på Madison Square Garden där Henrik Lunqvists New York Rangers tog sig an Islanders. Besökte både Rockefeller Center och Empire State Building. Upplevde trängseln, då man verkligen inte kom sig någonstans, när Macy’s hade sin Thanksgiving Parade.

 

Thunder Bay

23 – 26 November
Eftersom sonen Olle studerade i Thunder Bay i Kanada så hade vi inkluderat även Kanada i vår resplan. Olle mötte oss på flygplatsen och hade för denna weekend hyrt en bil för att bättre kunna visa oss runt i och utanför stan. Här bodde vi på Econo Lodge, strax utanför centrum.

Thunder Bay stad är inte så upphetsande i sig, men vi besökte det historiska muséet, Olles bostad och universitetet där han studerar och åt på Olles favoritrestauranger som ett Mario’s steakhouse och Wasabi, en mysig sushi-restaurang.

Olles gulliga kompis Emelie hängde med oss när Olle tog oss till Kakabeka Falls och Mt. Mc Kay och så fick vi se ett berg som kallas The Sleeping Giant och motsvarigheten till vår Lapporten.

San Francisco

26 November – 2 December
San Francisco är en vacker stad att värma upp sig i efter kylan i Thunder Bay. Precis som i filmerna var det backe upp och backe ner att promenera. I denna stad var det San Remo Hotel som fick stå för boendet med sina romantiska små rum, nära Fishermans Wharf.

Varje morgon promenerade vi till ett närliggande café för en stor kopp kaffe och en jättemuffins som vi delade på. Sena frukostar intogs på varierade ställen i stan. Vi hyrde cyklar och cyklade bl a över Golden Gate bron till Sausalito, ett rikare område med fina villor. På en italiensk restaurang beställde vi ett glas vin innan vi cyklade vidare till hamnen där vi tog färjan tillbaka.

Vi åkte cable cars, förstås. Vi promenerade igenom Lombard Street, som påstås vara världens krokigaste gata. Ca 400 meter lång, mellan Hyde Street och Leavenworth Street. Vägavsnittet byggdes så kurvigt för att bergets lutning ansågs vara för brant för de flesta fordon.

Henry har alltid drömt om att köra en Mustang. Så vi hyrde en vit Mustang. Men det var det som förvandlade Henry från en cool guy till en trafikbrottsling. Resan började bra på Highway 1 mot Monteray. Efter ett stop i Big Sur fortsatte färden mot Half Moon Bay där Henrys ego fick sig en stöt när han smällde in fronten i en kvinnas bil i en ynklig korsning. Efter tre polisbilar, två ambulanser, en brandbil och skrivna rapporter kunde färden äntligen fortsätta utan fler incidenter. En förbipasserande förklarade den massiva utryckningen med att det sällan händer något på orten och när det väl händer så rycker alla ut. Vi hade förstås fullförsäkring på bilen så fadäsen det kostade oss inget extra.

Cook Islands

2 – 13 December
Henrys 50-årsdag var planerad att firas i PARADISET!
Aitutaki ligger i en lagun som skiftar i olika nyanser av blått och turkost, helt klart vatten. Vi möttes av ägarinnan av Seaside Lodges, Roro, som körde oss till vår härliga bungalow, en av tre lodges, inte allt för nära varann och endast 20 meter till vattnet, så stranden var i stort sett privat. För att lätt kunna ta sig runt på ön hyrde vi en moppe.

Livet på Aitutaki var avslappnande och underbart, utan mobiler, datorer och annat påhitt från västvärlden. Istället var det sol, bad, promenader, böcker, jogging, mopedturer och sköna kajakturer som gällde. Vi plockade egna kokosnötter från palmerna omkring oss, som Henry, med viss möda, hackade upp och så drack vi och åt upp kokosköttet.

I boendet ingick även en båtsafari med Puna och Tutu. Vi besökte riktigt vackra öar som Honeymoon Island och One Foot Island. Här snorklade vi innan vi bjöds på lunch. Födelsedagen firades med en god buffémiddag med undehållning på Puffy’s.

Nästa anhalt var Rarotonga, en något livligare ö med fler packpackers, och vårt boende var just på ett backpacker-ställe. Här gjorde vi våra första riktiga dyk efter certifieringen. Vi dök med The Big Fish och vår roliga divemaster Dave tog oss med en snabb gummibåt till en plats som kallades Eagle Runway där vi gjorde två dyk i det klara korallrevet och dök som djupast ner till 22 meter. Vi såg en nyfiken stingrocka som hade fått namnet Curios George. En haj visade sig också och då höll jag mig respektfullt bakom Dave.

När vi lämnade Rarotonga för Nya Zeeland kunde Henry konstatera att det är ”bara nio veckor tills vi ska hem”.

Nya Zeeland

13 – 20 December
Någonstans i luftrummet mellan Rarotonga och Auckland tappade vi ett helt dygn, vi passerade tidszonen och vips hade ett dygn radderats från våra liv.

Auckland och Albert Park hostel blev nästa stop på resan. Efter två dagar i staden med små utflykter varje dag hyrde vi en Hyunday styrde kosan mot Rotorua. En självklar anhalt på resan var Matamata och Hobbiton, som bekräftar, enligt våra barn, att vi faktiskt är bland de nördigaste människorna de känner – det sagt med glimten i ögat. I Hobbiton gick vi en guidad tur som förklarade inspelningen av filmerna.

Te Puna erbjöd heta, bubblande, svavelluktande gejsrar samt en Maori-show. Övernattning på hostel i Gisborne – staden med världens första soluppgång. Det var längs Waikanoe Beach som folkmassor samlades, fällde upp sina stolar, en del med uppslagna tält, och väntade med medhavd frukost på få se den första soluppgången. Men inte vi. Vi fortsatte vår färd mot Wellington, men innan dess hann vi med en trekking uppför Mt. Panekiri och ned till Lake Kiriopukae och sista stoppet innan huvudstaden var en nätt liten stad vid namn Napier där vi bodde på ett mysigt litet hostel nära stranden.

I Wellington lämnade vi hyrbilen och avslutade Nya Zeeland med en Fish & chips, irländsk livemusik och en Guinness på Molly Malone.

 

Brisbane

20 – 24 December
På flygplatsen i Brisbane väntade Emma och Erik på oss. Här har de tillbringat det senaste halvåret med att studera. Vi hade bokat in oss på det fantastiska hostelet Palace Embassy.

Vi var inte riktigt säkra på om det var den otroliga ytan i rummet, de bekväma sängarna eller den underbart glada personalen som bidrog till den fantastiska upplevelsen.

Kommentaren ovan är ironi.

Emma guidade oss runt i Brisbane. Dessvärre var vädret inte det bästa i ”the Sunshine State”, men vi fick se South Park, skolområdet och Cat-båtarna (lokaltrafiken). Luncher spenderade vi i City Botanic Gardens med sushi och vitt vin och kvällarna på Beach House och Pigs’n’Whistle, med några scooners. Ett biobesök hann vi med och en tur med färjan för att se staden från Brisbane River. Passade även på att ta en mixad glass på Cold Rock som vi njöt av på gräsmattan.

Nu väntade Sydney och ett kärt återseende med Olle.

Sydney

25 December – 4 Januari
Tågresan till Sydney hade ett stop i en ort vid namn Casino. Namnet på orten är missledande för här fanns inte ett enda casino – däremot en hel del kyrkor.

I Sydney var det fullspäckat schema. Vi åkte alla till flygplatsen för att möta upp Olle och begav oss till nästa backpacker-boendet – Legend has it… Westend för utbyte av julklappar.

Vi besökte så klart Sydney hamn med Operahuset, Botanska trädgården, Circular Quay, Sydney Tower och city samt åt Meat Pies och Hot Dogs på Harry’s Cafe de Wheels i Woolloomooloo.

Sol och bad blev det på Manly och Bondi Beach. Promenerade den berömda och mycket vackra beachwalken mellan Bondi och Coogee, svettigt värre.

 

På nyårsafton var det ett laddat gäng som gick mot Mrs Maquries Point, där vi tidigare bestämt att vi skulle fira nyåret. Det visade sig dock att det inte bara var vi som valt just den platsen… här fick vi köa en och en halv timme under gassande sol innan vi kom in till området. Vi lyckades dock få en mycket bra plats att invänta de mäktiga fyrverkerierna på.

Det blev även en riktigt rolig vintur till Hunter Valley med guiden Steve. Vi besökte tre vingårdar: Iron Gate, Audry Wilkinson och Ernest Hill. Den sistnämnda var bäst, där vi i 40 graders värme drack goda viner och lyssnade till en mycket roande Jason.

Innan vi lämnade Sydney hade vi stämt träff med mina vänner från Kent i England, Martin och Carol Jones. Vi träffdes en kväll för en trevlig barrunda.

Surfers Paradise

4 – 11 Januari
Tågtur i första klass och vidare med buss tog oss till Surfers Paradise, som just då stod under skyfall. Katastroftillstånd gällde i hela Queensland på grund av översvämningar, men i Surfers märkte vi endast av det i form av mycket regn och hög vattennivå.

Efter några timmar på busstationen i Surfers tog vi oss till Broad Beach för att lämna våra väskor och utforska Pacific Fair, det stora köpcentret samt poolområdet. Vår lägenhet var fantastisk. Vårt sällskap på fem fick nu bo i lyx, med två stora sovrum, fyra balkonger, underbar soffgrupp, matgrupp, sköna sängar, snygg köksdel samt vår alldeles egna charmiga svit en trappa upp.

 

I Surfers var vågorna höga och vi badade där nästan varje dag. Det var även i Surfers som Henry fick sin försenade födelsedagspresent av Emma, Olle och Erik: En surflektion! Det blev stort motstånd på en gång, men när han förstod att alla skulle delta ändrade han sig. Och det var en mycket uppskattad men också väldigt utmattande lektion. Vi hade alla hur kul som helst. Surfdagen avslutades perfekt med en BBQ med några glas vin på poolområdet. Sista kvällen i Surfers slog vi på stort och åt på restaurang Picasso’s.

Och nu var det dags att ta farväl av ungdomarna och styra kosan mot Perth.

Perth

12 – 23 Januari
Efter en övernattning i Brisbane flög vi vidare till Perth där vi möttes av vår vän Ian, som snällt nog bjudit oss hem till hans familj i Murdoch. Familjen King bestod, förutom Ian, av frun Katrina och barnen James och Sam samt ett till på väg.

Att ta sig runt med lokalt med tåg och buss i Perth är superenkelt och billigt. Det blev några turer till Freemantle samt en tur med färja till Rottnest Island. En picknick-lunch med familjen King i Kings park i Perth city.

Även här hyrde vi bil och åkte på en två dagar lång biltur med kortare besök i Rockingham, Busselton och Pemberton. Vingård efter vingård susade vi förbi, vilket hade varit paradiset om vi inte hade haft bil. I Busselton Jetty promenerade vi längs den 1841 meter långa piren. I The Hills Forest gick vi en Tree Top Walk 40 meter ovanför marken. Såg de maffiga Elephant Rocks i Greens pool samt gick en kortare bushwalk längs med Margaret River. Efter en övernattning i Albany vände vi tillbaka till Perth.

Filippinerna

24 Januari – 10 Februari
Vid mellanlandningen i Bangkok fick vi lämna lite av bagaget i förvaring eftersom flyget till Cebu inte tog mer än 20 kilos bagage. Flyg till Manila, där vi sex timmar senare flög vidare till Tagbilaran och övernattade på en resort i Mactan, ca 45 minuter från Cebu City.

I Bohol var det på Alona Beach som vi bodde på. Där blev det sol, bad och dyk. Stranden var inte särskilt stor, men vattnet var varmt. Här dök vi med tyskägda Sun Divers och blev mycket besvikna på arrangemanget. Vi gjorde två dyk – ingen höjdarupplevelse i sig. Sen var tiden mellan dykningarna alldeles för tajt vilket gjorde oss båda riktigt sjuka under natten – tryck i bröstet, illamående, ont i lederna och trötthet. Så en hel dag blev vi sängliggande.

Resan fortsatte till Boracay där mesta tiden gick åt till att ta det lugnt och bara njuta av sol och massage på stranden. Och så besökte vi läkaren för säkerhets skull. Vi hade haft tur, för det var bra nära till dykarsjuka.

Dave’s Strawhat Inn, vackert inbäddad bland palmer och annan vegetation, var ett mysigt boende. Det blev även en härlig segelbåtstur i solnedgång.

Bangkok

10-12 Februari
De två sista dagarna av den långa semestern ”mellanlandade” vi i Bangkok. Vi bodde en bra bit från själva stan, så det blev en timme i taxi för att äta lite ”gatumat” och strosa ett par timmar inne i varma, fuktiga och smoggiga Bangkok.

Eftersom vi flygit kors och tvärs över hela jordklotet så hade vi samlat på oss rätt bra med Eurobonus-poäng, så vi passade på att uppgradera till Business-class och kunde flyga riktigt kungligt hem. Champange väntade oss vid ankomst till våra platser. Härligt mjuka och breda skinnsäten med mer än gott om benutrymme, ordentlig skärm, flera rätters lunch och middag med valfria viner serverade i porslin och glas. Och framför allt var det lugnt och tyst och kabinpersonalen var supertrevlig. Det vill jag helt klart uppleva igen!

Och tänk om vi nångång skulle få göra en till resa som varade så här länge. Kanske nångång…