DAG 1: Busuang Island
Vi samlades på Taophilippines expedition kl 8.30 på måndag morgon. Vi var 26 personer fördelade i två båtar. Jag och Henry ingick i den Vita båten – Loi-Ella – med expeditionsledaren Jem-Boy och kapten med kock plus två besättningsmän. Vi som ingår i vår båt förutom oss är Sasha och Andy från Wales (Andy är fotograf och de har egen fotoateljé), Lin och Kuan från Taiwan (Lin är reporter och ska skriva om vår resa för ett resemagasin i Hongkong), Laura och Saul från England / Australien, Ross från Australien (pensionär) och Cox från England, kanadensaren Jeremy och hans flickvän Shiori från Japan och Marian från Frankrike.

Vi klämmer oss in i fyra tricycles och körs till hamnen där mindre båtar tar oss till våra två stora båtar. Vi glider sen iväg ut på vår båtresa mot El Nido.

I båten kan man förutom sitta på bänkarna, ligga och sola i fören eller ligga och vila på taket. Min favoritplats blev ganska fort fören, där det gungade och fläktade så skönt.

Vår första dag stannade vi på två olika ställen för att snorkla. Sedan stannade vi för övernattning på den riktigt fina ön Busuang Island, där vi åt middag intill stranden och sov på bord med myggnät runt om. Vi tilldelades dubbelbord på bästa stället, 15 meter från vattnet. Verkligen vackert till, härlig utsikt och mysigt att lyssna på vågorna under fullmånen.

Det blåste upp under natten och blev en aning kyligt, men det gick bra att sova ändå.

Favoritplatsen.

Taotoa

Andy, Jeremy, Shiori, Erja och Ross.

Andy och Henry i samspråk.

Snorkling.

Absolut havsutsikt!

Vackert i månskenet.

Mycket snorkling

DAG 2: Culjon
Frukost vid 8, sen lite snorkling innan båtfärden vidare.

Mycket snorkling- och bad, men man orkar inte snorkla hur mycket som helst. Och så var det inte heller så överväldigande vackert att se där nere.

Idag åt vi alla lunch på den Gula båten; fisk, bläckfisk, ris och sallad. Det var gott, men annars har inte maten varit så upplyftande. Den som älskar den thailändska maten lär bli väldigt besviken eftersom maten i Filippinerna känns väldigt okryddad och smaklös.
Det blev även en hel del spex i vattnet mellan båtarna innan vi drog vidare.

I vår nästa camp på ön Culjon sov vi i en stor hydda nästan alla. Vi delade på en dusch så det blev en mycket snabb dusch. Efter middagen blev det en hel del rom-ananas-drinkar (vi hade redan startat med ett antal drinkar på båten) och sen karaokefest där Saul visade upp sin australiensiska ådra. Han var hur rolig som helst och drog med sig alla andra i festligheterna.

Svenska paret Frida och Joakim på den Gula båten tyckte dom hamnat i fel båt. Vi verkade ha mycket roligare. Det tyckte nog vi också.

Henry inväntar lunchen på den gula båten.

Saul, Laura, Erja och Sasha har roligt i fören. Vi skålar med rom & ananasdrinkar.

Så här sov vi den andra natten.

Det skålas på flera olika språk.

DAG 3: Arrow beach
Sovit väldigt gott. Frukosten imorse var ingen hit. Vi paddlades ombord på våra båtar. Körde sen till en fiskeby och handlade fisk och där tog batteriet slut på Gula båten så vi fick bogsera en bra bit innan de kom igång igen. Vi fortsatte till vackra Arrow beach där det var hyfsad snorkling och rätt bra lunch också, bland annat riktigt goda friterade bläckfiskringar (för mig som gillar bläckfisk).

Sen var det en lång gunging och lite kylig tur på tre timmar när vi passerade öppet hav mellan Culjon och Linapacan. Vi kom fram till nästa camp rätt sent så middagen blev också väldigt sen. Inte så mycket mer den kvällen. Här var det vår tur att  sova i tält. Gick bra men vi väljer hellre hyddorna.

Bogsering av den gula båten.

På Arrow beach.

Johann (i svart) är bossen på vår expedition.

Dusch och toalett.

Självservering av kaffe, ingefärste och vatten.

Jack guidar på Tao-farmen

DAG 4: Tao-farmen
Efter en rejäl grötfrukost drog vi vidare mot ön där Tao-farmen ligger, med en snorklingspaus på ytterligare ett vackert ställe. Vi anlände till Tao-farmen rätt tidigt och välkomnades av en av de två grundarna av Taophilippines, Jack från England. Han visade stolt oss det pågående odlingsprojektet på farmen där det går ut på att nyttja naturens resurser och återvinna.

Taophilippines är en organisation som hjälper invånarna på det olika öarna att starta odlingar och bygga upp skolor vilket finansieras med hjälp av dessa båtexpeditioner. Chefen för odlingarna är Loi, han som är ägare av vår båt.

Ön är mycket vacker. Här håller Taophilippines på och bygger ett stort hus som skydd vid dåligt väder, men det tar tid eftersom det mesta måste importeras från fastlandet. Jack själv har en hydda på en annan ö, men han säger att han mest lever i kappsäck.

Här hade vi väntat oss att få hjälpa till lite, men nu fanns det inte så mycket att göra.

Ikväll blev det grillspett till förrätt och jättegod köttstuvning och soppa till huvudrätt… Och ett antal rom-ananasdrinkar. Väldigt trevlig kväll.

God grötfrukost med bananröra och honung,

Jack (med hatt) berättar stolt om Taophilippines projekt på ön.

Allmän tvättplats.

Jem-Boy bakom Erja, Frida, Simon, Joakim och Andy.

Kockarna grillar grillspett till middag.

Sista dagen på båten

DAG 5: El Nido
Sista dagen på vår expeditionsresa. Frukost och sen gruppfotografering innan vi lämnade Jack och ön för att åka till en ö där vi besökte den lilla byn och den lilla skolan som byggts upp av kommunen och där Taophilippines står för lön till lärare och skolmaterial.

Det blev även snorkling till ett vrak som låg intill ön. Lite karamelliserade bananer och icetea på det och vidare till ytterligare ett snorklingsställe. Vi stannade även till på den ön där Jack har sin hydda! Den låg riktigt vackert till!

Lunch på Gula båten igen, lite bad och sen vidare till vårt sista snorklingsställe mellan ovanligt formade klippor. Vi var några stycken som var lite less på snorkling så vi satt bara och pratade i båten under tiden. Och nu var det inte länge kvar tills vår resa var slut. Det hann börja skymma när vi klev av båtarna på El Nido och skjutsades till respektive hotell.

Härlig dusch och packa om väskor och sen samlades vi alla som var kvar i El Nido på Art café för en sista middag. Det var tänkt att även besättningen skulle komma men de dök aldrig upp. Vid elva-tiden bröt vi upp och sa adjö till alla. I morgon flyger vi till Boracay via Manila.

Hamnen El Nido.

El Nido.

Lokaltrafiken på El Nido.

Same, same but different

Måndag 4 mars 2013
Vi hade väntat oss förändringar på Boracay och det hade sannerligen förändrats en hel del sen vår vistelse här för fem år sedan. Ön är mer exploaterad förstås, flera nya hotellkomplex har ploppat upp, stränderna känns mindre, det är trångt på promenadstråket, väldigt många kineser (asiater?), hög musik spelas i restaurangerna. d-store (typ shoppingcenter) har nog tredubblats med affärer och restauranger. Förr fanns här endast en pizzeria, nu… ja, ni vet hur dom kan föröka sig…

Det är dock ännu förhållandevis lugnt på 1:ans båtstation.
Vi hade bokat tre nätter på Boracay Beach Resort. Bra hotell och bra läge, med egna solsängar vid stranden och med VÄLDIGT god frukost och trevlig personal, men tyvärr har dom inte ledigt resten av vår tid så vi måste ut och leta nytt.

Vi misstänkte att vår favoritbar Nigi Nigi skulle vara kvar, men att den i princip var oförändrad var en överraskning. Däremot var vi ganska säkra på att vår lilla favoritmatställe (för det var ingen direkt restaurang) Smoke resto, inte skulle vara kvar, men se där var den, exakt likadan som för fem år sedan! Och precis lika god mat, om än priserna fördubblats – från 10 kr till 20 kr för en riktigt god maträtt.

På schemat varje morgon: 20 minuters jogging längs stranden och lite situps och armhävningar etc. på altan innan frukost. Sen stranden.

Boracay Beach Resort.

Utanför hotellet.

En Tanduay & ananasjuice drink i solen.

Väntar på att det ska bli ledigt bord på Smoke resto.

Bästa och billigaste maten på Boracay fortfarande tycker vi – på Smoke resto.

Sköna dagar…

Det har varit riktigt sköna och lata dagar på Boracay. Vädret har också varit riktigt bra, lite molnigt ett par dagar, men det var bara ett skönt avbrott från heta solen.

Vi har bytt boende två gånger – bara för att byta miljö. Först flyttade vi endast ett par hundra meter till Ban’s Beach Resort, vilket inte var lika bra som förra boendet, men intill låg dykcentret Free Willy Diving så det var väldigt bekvämt att dyka med dom. Vår divemaster hette Florian från Österrike. Han och besättningen tog oss till Balinghai reef där vi dök i 53 minuter, som djupast 18 meter. Mycket fiskar och koraller att titta på.

Sen blev vi less folkmängden, försäljarna och den höga musiken och flydde till den riktigt lugna delen på båtstation 1, Diniwid beach, och hittade Mika’s Beach Resort. Vi var förstås och kollade upp läckra Spider House och den lyxiga West Cove som båda låg fint inbäddade i den stora klippan, men på Spider House var det fullt och West Cove kändes lite för lyxigt (även om vi var frestade efter att fått se ett par av rummen).

Men Mika’s place var helt ok – äldsta resorten på Diniwid, och helt utan förändringar. Och Sharon som driver stället var jättetrevlig och pratsam. Och än en gång fick vi bekräftat att de flesta ryssar inte är trevliga. Sharon berättade några tråkiga händelser med ryssar som bott här.

I går hittade vi Cheers Sports bar på Diniwid road, som ägs av en mycket trevlig amerikan och hans filippinska fru. Vi hade tänkt ta en öl var, men det blev till slut tre öl var och riktigt god thaimat till middag. Vi var de enda gästerna just då och hade en trevlig pratstund med ägarna, som berättade att dem öppnat baren för ca två månader sen och inte riktigt kommit igång än.

Sitter nu återigen på Manila flygplats och väntar på flyget till Shanghai.

 

Nigi Nigi-baren.

Summerar dykningen med vår divemaster Florian.

Dykcentret intill Ban’s Beach Resort.

Kalla öl på ingång.

Solnedgång à la Boracacy

West Cove och Spider House.

Goda Mangoshakes.

West Cove Resort.

West Cove och Spider House.

På flygplatsen i Cataclan.