Så besteg vi Kilimanjaro

Kilimanjaro mäter 5895 m ö h och är det högsta vi nånsin nått. Vi valde Machamerutten, eller Whiskeyrutten som den också kallas, med tanke på dess rykte om att vara en tuff stigning. Man vandrar längs branta stigar och mycket uppför och nerför, och sover i tält. Machamerutten är ca 60 km från gate till gate. Naturen skiftar från regnskog till hedlandskap till alpin öken och till slut is och snö.

Som researrangör hade vi valt Africana Travel, mest för att det ingick en extra acklimatiseringsdag, vilket inte många arrangörer har, men också för att den nog så viktiga Flying Doctors-försäkringen ingår och att de använder egna lokala guider.

Resan avgick från Stockholm den 15 januari 2016. Den 25 januari fortsatte vi till varma, härliga Zanzibar och den 2 februari var vi åter hemma.

Läs nedan om hur det gick:

16-17/1: Ankomst Tanzania 

Efter 14 timmars försening med en oplanerad hotellövernattning i Stockholm anlände vi till i Addis Ababa och hade naturligtvis missat flyget till Kilimanjaro. Fick även här övernatta på hotell. Ankomsten till Kilimanjaro Airport var således ett dygn försenad. Här sökte vi visum vilket tog ca en timme och kostade 50 USD/person. På flygplatsen möttes vi av en representant för Africana Travel som skjutsade oss till vårt boende på Moivaro Coffee Plantation Lodge.

Våra medresenärer, som vi träffade redan på Arlanda, är maratonlöparna Bo och Martin, far och son från Åkersberga och 68-årige Bert från Uppsala som bl a åkt Vasaloppet 34 gånger.

Denna dag ingick en dagsutflykt till Mt Merus fot, men det hann vi inte med p g a förseningarna.

Två av våra tre guider kom till hotellet för en genomgång. Brian (huvudguide) och Thomas. Sen åt vi en riktigt god middag tillsammans med Thomas.

Påbörjar Kilimanjarobestigningen

DAG 1: Machame Gate (1 900 möh) till Machame Hut (3 100 möh)
Efter frukosten kom bussen med nästan hela teamet för att hämta oss. I vårt team ingår – förutom oss fem: 3 guider, 1 kock, 1 servitör, 1 kock för bärarna, 1 campboss och 23 porters. Vi fick en chock – behövs verkligen alla?!

Vid Machame Gate registrerades vi och precis när vi skulle börja vandringen började regnet ösa ner. Så det blev vandring i regnställ i tät regnskog hela dagen.

I början var stigen ganska lätt men efter ett tag kom vi till ett flertal branta partier som långsamt avtog när vi kom in i hedlandskapet. Allt var blött och fuktigt när vi nådde campen. Men det blev en god och varm tre-rätters middag lagad av kocken Goodluck och serverad av Mashak. Före kl 21 kröp vi ner i våra fuktiga sovsäckar i tältet. Frös ordentligt under natten. Hade endast underställ på mig, så nästa natt får jag nog tänka om där.

Vi hade hört att liggunderlagen hos de flesta arrangörerna inte var bra, men Africana Travel hade rejäla tjocka liggunderlag vilket gav ett stort plus i kanten. Sovsäcken däremot kunde varit något bättre… eller så är det bara jag som är så frusen.

Liggunderlag och en skön kudde ingick i priset, men vi hyrde sovsäckar, stavar och extra vattenflaskor.
Vandring: 10 km, 6 timmar.

Glada miner i bussen från Arusha mot Machame Gate.

Registrering vid Machame Gate.

Bosse, Henry, Erja, Martin och Bert vid Machame Gate.

Blött och lerigt på vår första camp – Machame Hut.

Jacob dikesgräver runt tälten.

Vårt hem i sex nätter.

Bosse och Martin verkar trivas i sitt tält.

Den andra dagen börjar med sol. Vi startar kl 08. Martin har fått problem med magen, men han verkar klara det fint.

Vi korsar en mindre flod och sen följer den västra stranden uppför berget. Ett flertal ganska branta och steniga partier passeras innan vi når upp till Shira Hut som ligger vid foten av en halvcirkelformad klippvägg. Någonstans halvvägs blev det regn igen. Inget hinner torka i det här fuktiga och kalla klimatet. Kaos i tältet innan man fått ordning på grejerna.

Lunch vid 14-tiden på campen och vila innan middagen. Tidigt i säng. Provar nu med underställ och två varmvattenflaskor. Fick dra på fleecejackan på natten. Ingen bra sömn, springer på toa flera gånger i pannlampans sken. Fattar ni hur ogärna man vill kliva ur sovsäcken och gå ut för att pinka – fyra gånger!

Dricker rekommenderade ca 3 liter vatten per dag för att motverka höjdsjuka. Grabbarna får i sig knappt hälften.
Vandring: 6 km, 7 timmar.

DAG 3: Hut (3 900 möh) till Barranco Hut (3 950 möh)
Väckning som vanligt 6:30 med kaffe i tältet av Mashak som även kommer med varmvattenbaljor för morgontvätten. Stadig frukost 7:30.

Tredje dagens vandring leds av Nixon, den tystaste av de tre guiderna. Brian däremot hörs mest. Det går uppför och nerför men slutar bara ca 50 meter högre än igår. Varm lunch uppe på Lava Tower (4 600 möh) där det regnade och blåste rejält. Att de ids resa upp kökstälten bara för en lunch känns riktigt lyxigt när man ser andra grupper kura ihop under klippor för att äta sin kalla lunch.

En ytterst viktig acklimatisering då vi först gick uppåt för att sedan sluta dagen på lägre höjd. För min del var den andra halvan av etappen rätt tung. Tror inte jag fick till andningen riktigt, måste komma ihåg djupa långa andetag. På kvällen hade jag tryckkänsla i lungorna och ingen vidare matlust – faktiskt hade ingen av oss nån större matlust denna dag.

Martin fortfarande illamående men vid gott mod. Vid 20-tiden kröp vi ner i våra tält. Drog på mig dubbla underställ på överdelen och underställ och termobyxor nertill plus merinosockar och två flaskor med varmt vatten. Sov riktigt bra!
Vandring: 5 km, 5 timmar.

På väg ner från Lava Tower.

Checkpoint Barranco Hut. Jag, Bert och Martin.

Uppför Barranco Wall ska vi imorgon.

Här är det rätt brant ner… så Henry är mycket försiktig.

Visst finns det lite vackra vyer också.

DAG 4: Barranco Hut (3 950 möh) till Karanga Valley (4 000 möh)
Kände mig utvilad och med bara lite tryck i bröstet. Idag bär det ganska långt uppför Barranco Wall med fantastiska vyer över Kibo och Karanga Valley. Det var riktigt roligt för nu fick vi klättra på riktigt, med hjälp av händerna. Klättringen uppför väggen tog 1 tim, 20 min.

Det tjatas om ”pole pole” (långsamt långsamt) längs hela vägen och det är mycket viktigt att gå lugnt för att ge kroppen bästa möjlighet att anpassa sig. Ett annat tjat är ”sipi sipi” – dricka vatten.

Även denna dag fick vi oss en dos regn. Brian hörs lite då och då bakom oss ropandes om det är ”fina fisken” med oss 🙂
Vandring: 4 km, 4 timmar.

White necked Raven.

Uppför Barranco Wall.

Här går det rätt brant uppför. Thomas håller koll på oss.

En samling porters i jakten på telefonnät på en stor sten i Karranga Valley.

Vår fina servitör Mashak.

Henry har varit på toa.

Dimman tätnar i Karranga Valley.

DAG 5: Karanga Valley (4 000 möh) till Barafu Hut (4 600 möh)
Idag förflyttade vi oss cirka 600 meter högre upp. Vi vandrade lugnt och kom fram till Barafu Hut tidigt på eftermiddagen. Här har vi tid för vila inför morgondagens toppbestigning. Barafu betyder is på swahili och det lär vara isande kallt på denna höjd.

Jag kände mig lite nedslagen eftersom mitt tryck i bröstet inte vill ge med sig och att jag öven börjat besväras av lätt illamående. Brian mäter vår puls och syremättnad i blodet och alla får klartecken för toppbestigningen. Henrys syremättnad låg på 90 och mitt på 70.

Efter tidig middag och försöker vi sova till kl 23, rätt hopplöst försök. Lätt frukost och snacks till vandringen serverad av en gäspande Mashak.
Vandring: 4 km, 5 timmar.

Vi nådde Stella Point och Thomas serverade varm ingefära-te och kex. Jag spydde lite och sen fortsatte vi 150 höjdmeter ytterligare till Uhuru Peak, vilket tog ca 30 minuter.

Tjock glaciär.

Solen börjar visa sig.