Malaysia
har totalt ca 27 miljoner invånare och av dem bor ca 1,6 miljoner i huvudstaden Kuala Lumpur, även kallad KL. Kuala Lumpur grundades 1857 och var tidigare ett läger för kinesiska tenngruvarbetare. Staden hette först Sungai Lumpur, som betyder ”lerig flod”, men namnet ändrades efter en tid till Kuala Lumpur. Till Malaysia behövs inget turistvisum.
Petronas Twin Towers, 451 m och 88 våningar hög, i Kuala Lumpur.
Kuala Lumpur
30 januari
Vi bodde centralt på The KL Journal, promenadavstånd till de 451 m och 88 våningar höga Petronas Twin Towers. Här och där kan man kliva på gratisbussen, Go – KL City Bus, som har fyra olika rutter inom KL city. Väldigt bra service för både turister och invånare. Här har man även satsat på att sköta allmänna transporter med ett modernt monorailsystem som byggts ovanför gatuplanet.
Bilden tagen från vårt hotell, The KL Journal.
Modernt monorailsystem ovan gatuplanet.
Det finns inte så många trottoarer i stan, istället har man lämpligt nog löst detta med ett nätverk av luftkonditionerade inomhusgångar ovan mark, vilket känns väldigt säkert och svalkande när hettan ute blir för jobbig… eller när åskan härjar, vilket den gjorde en kort stund för oss. Då passade vi på att sitta på hotellets utebar med en kaffe och avvakta åskvädret i lugn och ro.
Vi åkte runt med buss och hoppade av här och där. Såg bl a det 421 m höga Menara KL Tower (tv-tornet), Petronas Twin Towers, Sultan Abdul Samad building längs Dataran Merdeka samt besökte ett par av de enorma shoppinggalleriorna. Åt på ett av det många mathaken i Jalan Alor och på kvällarna blev det några drinkar längs bargatan.
På promenad nedanför Petronas Twin Towers.
Gångbron mellan de två tornen.
Surina KLCC Shopping Mall.
Menara KL, även kallad KL Tower
Langkawi
1 februari
Langkawi är en ögrupp utanför Malaysias nordvästra kust, nära gränsen till Thailand. Ögruppen består av 99 öar, de flesta obebodda, och den största ön är Pulau Langkawi. Langkawi har ca 100 000 invånare. Största staden heter Kuah.
Pantai Cenang på Pulau Langkawis sydvästkust är den mest välbesökta stranden. Och det är här vi valt att bo, på Cenang Plaza Beach Hotel. Ett helt ok hotell nära stranden och med riktigt bra städning… efter man lämnat lite dricks på sängen 🙂
Vi hade balkongen mot stranden, dock var utsikten delvis skymd av träd, men det var skönt att sitta där en stund innan man drog iväg på restaurangjakt på kvällarna.
God och billig gatumat i Penang Chenang.
Det finns gott om restauranger av olika format längs gatan. Finns även matställen på stranden, men vi valde gatusidan nästan alla kvällar. En kväll åt vi blandad gatumat från en av de otaliga matvagnarna längs gatan. Mycket gott och billigt. Andra kvällar blev det bl a indiskt, thai, italienskt och en dag lyxade vi till på en finare restaurang där jag åt en riktigt läcker krabbrätt. MUMS! Henry valde en god kötträtt.
Varje morgon tog jag en joggingtur längs den långa stranden som avslutades med ett dopp. Vid en av våra promenader längs stranden hittade vi en mysig beachbar – Ah Chong Beach Bar & Café – med mycket trevlig personal, dit vi sedan gick på ”after beach” varje eftermiddag och där vi såg solnedgången över ett glas vin och en kall öl.
Chenang Beach, Langkawi
Lugnt och fridfullt. Bra strand. Inga påträngande nasare. Tummen upp 🙂
Lunchat på Yellow Beach Café.
Solnedgången är vacker här också.
Vår bartender på Ah Chong Beach Bar & Café
På Ah Chong Beach Bar & Café
I väntan på solnedgång på Ah Chong Beach Bar & Café
För en liten slant kan man fylla på med friskt vatten från automaten.
Vi hyrde en scooter i ett par dagar som vi körde runt ön med. Vi körde upp till Oriental Village där vi skulle ta Cable Car upp till Sky Bridge. Här gällde det att vara i god tid för köerna växte sig långa. Vi hamnade rätt bra i kön, men tyvärr blåste det alldeles för mycket så på grund av säkerhetsrisken kunde inte linbanan köras. Vi fick veta att det fanns goda chanser att banan öppnade senare på dagen, så vi beslöt oss för att köra vidare och besöka andra stränder så länge.
Det var så skönt att åka längs de fina vägarna och känna vinden i ansiktet. Vi stannade till på Black Sand Beach en stund och körde sedan vidare till den riktigt vackra Tanjung Rhu Beach på norra sidan av ön. Här åt vi god malaysisk lunch innan vi doppade oss i det klara gröna vattnet och solade oss torra på stranden.
Sen körde vi tillbaka för att göra ett nytt försök att ta oss upp med Cable Car. Och nu gick det bättre. Men vi fick köa en rätt bra stund innan vi kunde kliva in i vår SkyCab, som den också kallas. Väl framme kunde man välja att betala för att ta kabinbanan ner till SkyBridge eller ta den snitslade branta stigen ner. Vi valde att promenera och sen gick vi över den krökta hängbron. Bron är mäktig. Det blåste en aning och det svajade lite, men det gick bra, även för Henry att ta sig över.
Vacker vik på vägen mot Oriental Village.
Klart vatten på Tanjung Rhu Beach.
Tanjung Rhu Beach.
Langkawi SkyCab – världens brantaste och längsta, med en 42 graders lutning i den brantaste. Tar en till toppen av Mt. Mat Chinchang, 660 möh.
Langkawi SkyBridge, 125 m lång krökt hängbro fotat på väg ner i SkyCaben.
Turen nästa dag gick till Langkawis huvudstad Kuah där vi körde till hamnen för att beskåda den 12 m höga statyn Dataran Lang – Eagle Square. Staden Kuah är inte direkt vacker men här finns en väldigt stor och vacker park – Legenda Park, som berättar historien om Langkawi. På tillbakavägen stannade vi till på Tengah Beach, som ligger nästgårds med vår strand. Tengah är mycket lugnare och här finns inga hotell… än. Dock finns även här vattenaktiviteter, men långt från lika mycket som på Chenang, även om dessa inte heller är alltför störande. Som sagt, det finns aktiviteter längs stranden, men de försöker sälja på oss nåt utan de har sina stationer och dit får man gå om man är sugen på någon aktivitet. Här finns inte heller några försäljare, inga massörer eller sånt. Vill man ha massage får man gå längs gatan och slinka in i någon salong där.
Selfie med örnen.
Den enorma örnen på Eagle Square.
Eagle Square i Kuah.
Legenda Park
Ingången till Legenda Park i Kuah,
Hamnen i Kuah.
Burma
– vars namn militärregimen bytte ut mot Myanmar 1989 – är en till ytan största landet på det sydostasiatiska fastlandet. Burmeserna själv kallar dock landet för Burma. Landet gränsar till Kina, Bangladesh, Indien, Laos och Thailand. Burma blev självständigt från Storbritannien 1948.
Här fick vi planera om p g a att flyget vi bokat till Yangon den 8/2 ställdes in. Så vi bokade in oss på ett kapselhotell på flygplatsen i KL –
Capsule by Container Hotel, vilket var en intressant upplevelse. Flygplatsen i KL är väldigt stor och vi hade lite svårt att hitta till hotellet. Containerhotellet är, som namnet säger, containrar radade intill och staplade på varann, en container är delad i två våningar. Endast en rullgardin fungerar som dörr. Toaletter och duschar ligger separat för damer och herrar. Låsbara förvaringsboxar ingår i bokningen där man kan förvara väskor och värdesaker, för det är väldigt begränsat med utrymme i själva kapseln. Men riktigt sköna sängar. Vi sov gott.
Mysigt i vår lilla kapsel på Capsule by Container Hotel på flygplatsen i KL.
Yangon
9 februari
Yangon, tidigare Rangoon, är Burmas största stad, var fram till 2005 landets huvudstad och har ca 6 milj invånare. Nuvarande huvudstad är Naypyidaw.
Den påstådda 20 minuter långa taxituren från flygplatsen i Rangoon till vårt hotell – Best Western China Town Hotel – tog över en timme. Det var rusningstrafik och trafiken gick i snigelfart. Vi frågade chauffören om när trafiken är som värst svarade han att det är värst i princip från kl 7 am till 7 pm 🙂
När vi sen anlände till vårt hotell i China Town fick vi ett fantastiskt mottagande. Otroligt vänlig och hjälpsam personal. Vi hade precis missat frukosten, men de ordnade så att vi ändå fick en god frukostbuffé. Rummet på 14:e våningen var riktigt fint med en fantastisk utsikt över staden.
Under våra tre dagar i Yangon blev det en hel del skonötande. Trottoarerna och delvis gatorna är fyllda med försäljare av allt man kan tänka sig. Tyger, kläder, skor, gamla rostiga verktyg, begagnade mobiler, klockor, grönsaker, frukter, kött, fisk… ja t o m ett par slalompjäxor kunde man köpa. Och inklämd mellan stånden satt en äldre man vid sin symaskin och lagade skor, resväskor m.m.
Yangon Sule Pagoda mitt i stan.
Behöver jag nåt?
Kunderna väntar…
Det sägs att inget besök i Myanmar är fullbordad utan att ha besökt den 2500 år gamla Shwedagon Pagoda – den heligaste buddhistiska helgedomen för burmeserna. Den enorma stupan är helt förgylld av guldplåtar och i toppen finns 4 531 diamanter infattade tillsammans med andra ädelstenar. Shwedagon är 110 meter hög och själva stupan har en höjd på 99 meter, och den är placerad på en kulle 51 meter över den omgivande staden. En helt fantastisk plats att besöka. Man häpnas av all rikedom som finns här och som vårdas så ömt av munkar och invånare. Här är det renaste rent, inte en fläck nånstans.
Yangon Shwedagon Pagoda – så mycket guld!
Vi besökte även den stora parken, Kan Daw Gyi Park, en bit bort från Pagodan. I parken finns Karaweik Palace som på avstånd ser ut som en imponerande stor gyllene pråm som flyter på Kan Daw Gyi Lake, glittrande i solen. Här kan man äta buffémat medan man tittar på traditionell burmesisk underhållning. Vi nöjde oss med att se pråmen utifrån.
Karaweik Palace flyter som en gyllene pråm på Kan Daw Gyi Lake.
Bartender på BIIO bar.
Vi trivdes bra i Yangon. Synd att vi hade så kort om tid för här finns mycket mer att se. Håller inte med påståendet om att trafiken här skulle vara värst av alla städer. Då har man nog inte varit i Ho Chi Minh City – för där kan man snacka om galen trafik!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Persson Travels 