Mexico – Belize – Guatemala 2020

Resan börjar i Cancun i Mexico och vidare med nattbuss till San Ignacio i Belize. Sen över gränsen till Guatemala och ser
vad Flores i Petén-området har att erbjuda. Åter tillbaka till Belize där öarna Caye Caulker och San Pedro ska besökas. Vi avslutar resan i Cancun.

Kunde börjat bättre…

Kunde ju varit en bättre start på resan: Det var så dimmigt i Heathrow att vi fick landa i Stansted och vänta i planet i två timmar innan den kunde fortsätta till Heathrow. Väl i Heathrow fick vi springa hur långt som helst och hann med nöd och näppe.

I Miami tog migrationen nästan två timmar och vi fick springa oss svettiga igen den låååånga vägen, helt i onödan… för det flyget missade vi!
Tog in på hotell på flygplatsen och flög tidigt på morgonen… eller trodde vi. När vi var alla bordade meddelade kaptenen att vi hade punka på ett däck, så planet fick tömmas och en timmes väntan innan påstigning igen… och vete tusan var bagaget var heller, inte fick vi ut dom i Miami.
Men, till vår glädje rullade våra ryggsäckar in på bandet i Cancun.
Bokade ett rum på det hostel vi missade första natten, bara för att duscha och vila innan vi skulle ta nattbussen till Belize.

7 februari 2019
San Ignacio är en jättemysig liten ort som ligger vid gränsen till Guatemala. Nattbussen till Belize City var bekväm, men som vi förutsåg väldigt kall. Gick även väldigt smidigt att ta sig över gränsen. Sen en 2,5 timmes resa i chickenbus, obekvämt och blåsigt, men det gick bra det också.

Dagens äventyr var en fantastisk grottvandring till ATM Cave – Actun Tunichil Muknal med guiden Luis. Vi blev hämtade av Luis på vårt hostel. En timmes färd i bil på väldigt skumpiga vägar, en halv timmes vandring i regnskog genom vattendrag där vi fick vada och i vissa drag simma över och enda sättet att ta sig in i grottan var att simma. I den enorma grottan gick, vadade, simmade och klättrade vi i tre timmar genom trånga mörka passage (några riktigt trånga passage – inte att rekommendera för den som lider av klaustrofobi) och enorma vida platåer. Vi fick se fantastiska stalagmiter, stalaktiter och maya-arkeologiska fynd som skelett, keramik och stengods. Det är väldigt enkelt att gå vilse i de mörka gångarna och skenet från pannlamporna räckte inte långt. Och Luis berättade att det har hänt att någon gått vilse och irrat omkring i flera timmar.
Efter en väldigt god lunch lagad av Luis fru körde vi tillbaka till San Ignacio. (Bilder från grottan hämtade från nätet, kameraförbud för turister)

Belize är ett litet land som gränsar till Guatemala, Mexiko och Karibiska havet och hette tidigare Brittiska Honduras. Namnet ändrades till Belize 1973. Totalt i landet bor ca 380 000 invånare. Huvudstaden heter Belmopan. Belizes barriärrev sträcker sig 30 mil längs Yucatánhalvön och är världens näst största rev. I San Ignacio är antalet invånare endast ca 17 000.

Isla de Flores, Guatemala

9 februari 2020
Efter frukosten tog vi våra ryggsäckar och gick ut för att leta transport.
Tog inte länge innan en bil stannade och frågade vart vi skulle. Hoppade in och åkte ända till gränsen, 15 min, killen fick ca 50 kr för det. Det var bara att promenera till migrationen och betala 200 kr per person för att ta oss ut ur Belize. Sen promenerade vi över till Guatemala och fick vår stämpel i passet, väldigt smidigt. Inga problem att hitta en colectivo, 35 kr/pers för två timmars färd till Flores. Sen en tuk-tuk över till mysiga Isla de Flores.

Ön är väldigt charmig och ligger i sjön Lake Petén Itzá och är så liten att man kan promenera den runt på 20 minuter. Det är mysigt att promenera kors och tvärs på de smala gatorna med de färgglada byggnaderna.
En kväll fick vi uppleva Flores’ ”raggarrunda”, då nästan alla moped- och bilburna på ön samt även bilar från fastlandet sakta körde flera rundor runt ön i en oavbruten kö.

Hotel Petén där vi bor, är ett fint litet hotell med pool, restaurang och vårt rum har en fin utsikt över vattnet. Mitt emot vårt hotell, på Restaurante Doña Goya, åt vi världens godaste nachotallrik som vi sköljde ner med en Modelo Cerveza – verkligen gott!

Tyvärr kom vi på rätt sent att lägga in ett besök i Guatemala i våra planer så vi hann endast besöka Isla de Flores, men jag hade gärna velat besöka bergen och flera andra byar. Kanske nån annan gång då.

Cay Caulker, Belize

13 februari 2020
Med ryggsäckarna på ryggen och frukostpaket från hotellet i handen gick vi tidigt på morgonen ett par hundra meter runt hörnet och inväntade bussen som skulle ta oss från Flores till Belize City. Färden tog sju timmar och sen åkte vi watertaxi över till Caye Caulker, vilket tog sisådär 45 minuter. Ön är inte så stor – 6,5 km lång och 1,6 km bred – tidigare ett sömnigt fiskesamhälle, numera fylld av till största delen amerikaner och kanadensare, och flera pensionärer har långtidsboenden här. Caye Caulker är lokalt känd som fattigmans Ambergris Caye och är fortfarande en plats för backpackers och budgetresenärer, men priserna har börjat stiga även här.

Ön kan beskrivas i princip som ett enormt sandrev över en kalkstenshylla. Därav finns här inte direkt några stränder. Några små sandplättar här och där, och på dessa kör golfbilarna. Däremot finns det många bryggor där man kan ligga och sola på, går ju bra det också. 😀 Vi hittade dock den enda fina sandstranden bara ett par hundra meter från vårt hotell. Eftersom den ligger vid ett privat hotellområde så är det inte många som tror att man kan få vara där, men stränderna på ön är för allmänheten. Och om man köper något från hotellbaren så får man till och med låna solsängarna gratis.

Ön Caye Caulker är uppdelad i två av ”The Split” som skiljer den mer utvecklade södra delen från norrsidan. Det är relativt lugnt och fridfullt här och om du inte orkar promenera så kan du hyra golfbil och cykel.

Vi bokade en halvdags snorkeltur till barriärrevet där vi bland annat simmade bland hajar och rockor och såg koraller och fiskar. Fick även mata riktigt stora fulingar med sardiner.

San Pedro, Belize

18 februari 2020
En båtfärd på ca 45 minuter tog oss till San Pedro på Ambergis Caye. Skulle nästan kunna påstå att här i San Pedro finns fler golfbilar än personer. Och dessa kör överallt. Och ska man hitta en bra strand så är en golfbil ett måste. San Pedro är alltså en livligare ö än Caye Caulker.

Vårt boende på Sandbar Beachfront hostel är helt ok. Och dess bar/restaurang är populär bland, inte bara bland de boende på hostelet, parkeringen på stranden här framför fylls av golfbilar varje kväll och folk kommer hit och äter och dricker och har allmänt trevligt tillsammans. Kan förresten rekommendera deras pizzor.

Vi hyrde, som alla andra, en golfbil en dag och körde på väldigt guppiga vägar i 45 minuter till Secret Beach. Namnet är minst sagt missvisande, stranden är allt annat än ”secret”. Vi hittade dock en väldigt lugn och fin plats en bit bort för att sola och bada på. Annars har vi en fin brygga med solbäddar på vårt hostel som funkar jättebra. Ligger man där och blir sugen på mat eller dryck så hissar man bara sjörövarflaggan 😁

Vi köpte vår frukostmat i närliggande affärer som vi åt i den allmänna matplatsen utanför vårt rum. Vårt rum inkluderade badrum, dock var den inte inne i rummet utan i korridoren utanför, men den var vår privata med egen nyckel. Uttagsautomater finns också inom promenadavstånd.

Den lilla flygplatsen ligger mitt i stan, men vi lämnade San Pedro återigen i en watertaxi och klev i land i Chetumal i Mexiko, där våra bagage kontrollerades noga med hjälp av en hund. Passkontrollen gick smärtfritt och vi tog taxi till busstationen där vi tog en bekväm buss till Cancún. När bussen passerade vårt hotell där vi bott i Tulum förra året så hade vi god lust att bara hoppa av och stanna där några dagar.

Vårt hotell i Cancún låg mitt emot busstationen och det var carnevalfest i stan. Äntligen goda tacos att äta! Vad vi saknat den goda mexikanska maten. Morgonen därpå flög vi hem… utan förseningar.