Beskrivning
Världens högsta berg – Mount Everest – kanske inte behöver någon närmare presentation. Vandringen till Everest Base Camp (5364 m ö h) är medelsvår och kräver bra fysik. Vår vandring börjar i Lukla (2800 m ö h) dit vi flyger och sedan gradvis vandrar uppåt mot Base Campen. Målet är att även ta oss upp på berget Kala Phatar (5545 m ö h), vilket är den högsta punkten under resan. Ett antal spännande och tämligen krävande pass måste vi ta oss över. Vandringen tar 14 dagar men i resan ingår även några dagar i och omkring Kathmandu. Efter vandringen vilar upp oss i Goa, Indien.
Förberedelser
Resan bokades via Pathfinder Travels (12.500 SEK/person exkl. flyg). Vi har förbättrat fysiken genom extra gym-träning och vandringar upp och ner för Ormberget ett antal gånger. Ordnat visum till Nepal och Indien (dyrt). Fyllt på med nödvändiga vaccinationer, i vårt fall Engerix (hepatit B) och Tyfus (ännu dyrare). Växlat pengar. Ordnat med nödvändig tilläggsförsäkring. Sett över packningen och införskaffat det som behövs. Vi hade förberett oss väl. Vi var laddade!
Kathmandu i Nepal.
Gatuliv i Thamel, Kathmandu.
Kathmandu
SÖNDAG 27 MARS 2011 KATHMANDU, NEPAL
Efter ett dygn och fyra olika flyg landade vi i Kathmandu i Nepal och blev hämtade av Ram som tog oss till Nirvana Garden Resort i Thamel. Allt gick smidigt och det var tur vi ordnat med visum hemma för annars hade vi fått köa i en timme för att få visum. På hotellet träffade vi Chris och Christian från Göteborg, som ingår i vår lilla grupp.
Dagen därpå gjorde vi en stadsvandring i Kathmandu. Tillsammans med en guide besökte vi ett Hindu- och ett Buddha-tempel (Stupa) och vandrade genom stadens smala gator med det myllrande folklivet. Fick även bevittna en traditionell likbränning där liket bärs in på en bår gjord av bambu och för att själen ska frigöras från kroppen doppar man likets fötter i floden som mynnar ut i heliga Ganges. Sedan bränns liket och askan strös ut i floden.
Efter lunch i Thamel blev det shopping. Här behövs inte många pengar så det är väldigt lätt att handla. Synd man inte har så mycket plats i bagaget bara 🙂 Att äta är också enormt billigt. En god middag får man för 50 kr inkl dryck.
Vandringen startar
DAG 1: Kathmandu – Lukla – Phakding (2650 m)
2,5 timmar senare än beräknat eftersom gårdagens flyg varit inställda p g a vädret, lyfte vi från Kathmandu den 29 mars till Lukla i ett 18-sitsigt plan – tillsammans med vår guide Krishna. Det var absolut den häftigaste landningen vi varit med om!
Flygplatsen är döpt efter Sherpan Tenzing Norgay och Nya Zeeländaren Sir Edmund Hillary som påstås vara de två första att bestiga Mount Everest, 23 maj 1953.
Ca tre timmars vandring till Phakding som vi började med att gå nedför mot Dudh Kosi floden och följde sedan huvudleden upp mot Namche Bazaar. En lätt vandring där vi passerade byn Ghat (2250 m) innan vi anlände till Phakding. Det är ingen värme inomhus så man har ytterkläderna på sig i princip hela tiden. Jag F-R-Y-S-E-R ! Kanske inte den optimala resan för mig som fryser lätt kan man tycka 😉 Men sovsäcken var härligt varm!
Nattemp: 12°C (inne).
Tenzing-Hillary flygplats i Lukla, 2800 m ö h. Landningsbanan är 460 m lång, 20 m bred och har en 12% lutning.
Namche Bazaar
DAG 2: Phakding – Namche Bazaar (3440 m) 
Vandringen fortsatte längs Dudh Kosis strandbankar och när vi passerat gränsen till Sagarmatha National Park, började det stiga uppåt och längs vägen hade vi fantastiska vyer. Lite kyligt i början men sen började solen värma och vi kunde skala av till t-shirts.
Efter att fått släppa fram stora jakar med diverse packning, samt att vi korsat ett antal hängbroar varav det sista var en prövning för vissa av oss når vi Namche Bazaar, en av de största byarna med ca 1,600 invånare. Här finns restauranger, kaféer, internetkontor, bagerier, post, bank, hotell och ett flertal butiker som säljer klättrings- och vandringsutrustning. Även hotell utrustade med syreberikade rum finns här. Namche Bazaar är ingången till Himalaya och Sagarmatha Nationalpark och kallas även ”porten till Everest”.
Totalt har vi vandrat fem och en halv timme i varierande terräng.
Nattemp: 14°C (inne).
Vyerna börjar ändras. Härligt klar blå himmel.
Där hänger en av hängbroarna som vi ska över.
Halvvägs över Dudh Kosi floden.
Vi anländer Namche Bazaar.
DAG 3: Acklimatiseringsdag i Namche
I dag har vi gjort en kort acklimatiseringsvandring upp till ett museum, fick även en jättefin vy över Mt. Everest. Vi stannar över natten i Namche Bazaar.
Namche Bazaar från ovan.
Acklimatiseringsdag – två nätter i Namche.
Detta är toppen på Mt. Everest.
Hos Pema i Khumjung
DAG 4: Namche – Khumjung (3780 m)
1,5 timme tog det för oss att klättra upp till Mt. Everest Hotel (3880 m) där vi drack vi en kopp te innan vi sedan fortsatte vidare mot Khumjung enligt Krishnas förslag. Vi avviker alltså från den planerade etappen. Vandringen tar ca 1 timme. Khumjung är en by med ca 2000 invånare.
Vi har blivit rekommenderade att äta vegetariskt efter Phakding eftersom all kött och kyckling bärs upp från Lukla och är därför inte alltför färskt.
Efter lunch tar Krishna oss på en vandring i byn. Vi klättrar upp och ner längs smala stenmurade gångar till sjukhuset som byggts upp av Edmund Hillary liksom skolan nere i byn som fått namnet Hillary School. Sir Edumnd Hillary dog 2008. Vi fick även se det berömda Yeti-skalpen i monastieriet här i byn.
Höjdpunkten för dagen var när vi fick träffa Pema Chhosang Sherpa, som bestigit Everest tre gånger och är på väg att göra det igen i maj. Det är hos honom och hans familj vi bor i natt. Under middagen berättade han om sina äventyr. Han är headsherpa som bestämmer om någon är stark nog för att ta sig upp eller om vädret tillåter uppgång. Pema är 37 och var klättringsansvarig bl a för det amerikanska teamet som visats på Discovery, där en man saknade ben. I maj ska han ansvara för ett italienskt team. Pema driver tillsammans med sin fru och tre döttrar den här lodgen – Village View Lodge.
Nattemp: 4°C (inne).
Underbara vyer
DAG 5: Khumjung – Phortse (3810 m)
I dag gjorde vi en uppstigning till Mong på 4000 m höjd där vi tog en kort paus. Sen var det rejält ner till Phortse Tenga (3680 m) för lunch. Åter rejält upp till Phortse som ligger på 3810 m, och här ska vi övernatta på Peaceful Lodge. I morse mådde inte Christian alltför bra – magen krånglar – så han har inte fått i sig mycket näring under dagen, men maratonlöpare som han är kämpade han tappert. Henry avlastade honom genom att bära hans ryggsäck och vi klarade alla upp- och nedgångar.
Nattemp: 3°C (inne).
Nedan ett bildsvep på riktigt vackra vyer längs vår väg mot EBC:
Snö i Dingboche
DAG 6: Phortse – Dingboche (4410 m)
Tuff vandring upp och ner i drygt 3 timmar till Pangboche (3900 m). Solen gassade härligt. Lunch på Trekkers Holiday Inn i övre Pangboche med fantastisk utsikt mot bergen. Sedan följde en tre timmar lång seg och tuff vandring till Dingboche. Ibland kändes det som om lungorna skulle sprängas och benen var helt slut. Det blåste förbaskat kallt mot slutet, dessutom känns nu höjden ordentligt – andningen är tyngre och ibland känns det som att man inte får luft, speciellt under natten, du vaknar i panik tills du förstår att du faktiskt inte håller på att kvävas…
Väl framme vid vår lodge sjönk vi totalt utmattade i stolarna utanför och njöt av solen, och kände oss mäkta stolta.
Det här är en lodge modell större och här finns många trekkare från alla möjliga länder.
Nattemp: 4°C (inne).
Letar du efter ett lunchställe med fantastisk vy? Vi har hittat en! Den heter Trekkers Holiday Inn och ligger på 3600 m höjd i övre Pangboche.
DAG 7: Acklimatiseringsdag i Dingboche
I natt åskade det rejält och i morse när vi vaknade var marken helt vit av snö.
Vi gjorde en acklimatiseringstur på 300 höjdmeter i dimma och snöstorm, sista biten utan guiden Krishna eftersom han och Chris vände om halvvägs på grund av vädret. Och sen har vi bara softat resten av dagen. Imorgon beger vi oss mot Lobuche om inte snöfallet ändrar planerna.
Nattemp: 4°C (inne).
Feberfrossa
DAG 8: Dingboche – Lobuche (4900 m)
I natt fick jag otrolig feberfrossa och tryck i lungorna och andnöd. Min omtänksamme man letade upp Krishna mitt i natten för att kolla att det inte var höghöjdssjuka, vilket det inte var. Jag fick några piller av Krishna och Henry pysslade om mig så att jag skulle må så bra som möjligt. Men sen blev han själv dålig i lungorna under natten och kunde inte heller sova.
Det var således ingen bra början på dagens vandring till Lobuche. Vi vandrade bl a i en otroligt vacker snötäckt dalgång men vi hade ingen glädje av den naturen för denna dagen var absolut det värsta vi varit med om – det kändes som en kamp för att överleva. Det gjorde så ont så ont i lugnorna och vi var totalt orkeslösa – steg för steg kämpade vi oss fram, dessutom hade vi ett riktigt stenigt och högt pass att ta oss över. Vi trodde faktiskt inte vi skulle klara det – önskade nästan (men bara nästan) att bli hämtade av räddningshelikopter. Chris och Christian var hyggliga och hjälpte till att bära våra ryggsäckar. Väl framme i Lobuche stöp vi i säng, fick dock inte somna än för att kroppen skulle hinna bearbeta höjdskillnaden som i detta fall var 500 m.
Nattemp: 0°C (inne).
Vitt och vackert! Det blir en riktigt tuff dag.
En sån skulle man få rida på nu…
Här ska vi krångla oss upp.
Äntligen på andra sidan!
Vilken kille! Prim har hunnit skutta med våra ryggsäckar till Lobuche och kommer nu för att bära våra dagpack.
Everest Base Camp!
DAG 9: Lobuche – Gorak Shep (5140 m)
Vi kände oss relativt pigga på morgonen men hade ingen vidare matlust så det blev ett kokt ägg var. Sen vandrade vi i 2,5 timmar till Gorak Shep, checkade in i våra iskalla rum, åt lunch och började vandringen mot EBC – en väldigt stenig och blåsig vandring.
Efter knappt 3 timmar var vi äntligen framme. Lyckan var total – vi hade alla klarat det! Tror en liten lyckotår föll från ena ögat. Det var verkligen så nära att varken jag eller Henry fixade det med tanke på det hastiga insjuknandet.
Efter lite fotande skulle vi ta oss in i en av expeditionernas tältområde men blev avvisade med motiveringen att smittorisken var för stor. Prim bjöd på te bland stenarna innan vi sen vandrade tillbaka till Gorak, och nu gick det ju mest neråt så det tog bara 1,5 timme.
Vid middagen träffade vi Lasse Börjesson, 33 år, från Jönköping som vi träffat tidigare under vandringen. Han har rest ensam i några månader i Indien och nu i Nepal och tyckte det var så trevligt att få prata svenska igen, och extra trevligt med lulebor eftersom han studerat på LTU tidigare och tyckte Luleå var en trevlig stad. Nu besvärades Lasse av höghöjdssjuka och tänkte inte ta sig till EBC, men han tänkte göra ett besök upp till Kala Patar imorgon. Jag fick feber igen till kvällen och beslutade redan då att inte ens försöka ta mig upp till Kala Pathar.
Nattemp: -2°C (inne).
Snart framme…
Framme! Henry framför expeditionsområdet på EBC.
Expeditionsområdet på EBC.
Henry klarade Kala Pathar!
DAG 10: Gorak Shep – Pangboche (3930 m)
04.15 började Henry, Christian och Krishna sin klättring upp till toppen av Kala Pathar, 5545 m. Det var -20 grader och kolmörkt så de använde pannlampor. Vandringen upp tog 2 timmar och väl där uppe fick de bevittna soluppgången och fick en magnifik 360-gradig vy över alla de mäktiga bergen. De nådde toppen först av alla som tänkt ta sig upp i ottan. Henry hade inga som helst problem att ta sig upp – påstod att han kände sig som en bergsget. På nervägen mötte de Lasse som inte såg alltför energisk ut.
Jag kan inte påstå att jag var hungrig till frukost, men försökte pressa i mig lite gröt och sen bar det iväg på en lång dagsvandring, rätt mycket ner men även några kraftigare uppstigningar. Jag staplade mig fram på svaga ben med hjälp av stavar, snubblades på mina egna fötter. Lunch i Periche på ett exklusivt hotell (jämfört med våra mycket enkla lodges tidigare). Och efter 7 timmars vandring blev det övernattning i Pangboche. Härligt att kunna andas någorlunda normalt igen.
Nattemp: 4°C (inne).
Nu går det utför…
DAG 11: Pangboche – Namche Bazaar (3440 m)
Sträckan från Pangboche, genom Tengboche till Namche var nog den vackraste på hela vandringen. Vi njöt av allt vackert vi såg. Här var det grönt och lummigt, träden blommade och utsikten var fantastisk… och framför allt var det varmt.
Tengboche (eller Thyangboche) är en by i Khumjung som ligger på 3867 meters höjd. Här finns en viktig buddhistiskt kloster, Tengboche kloster, som är den största i Khumburegionen och som byggdes 1923. Här hade vi en fantastisk panoramautsikt över Himalaya-bergen, bland annat de välkända topparna Tawache, Everest, Nuptse, Lhotse, Ama Dablam och Thamserku.
Tenzing Norgay, som var den första att nå toppen av Mount Everest med Sir Edmund Hillary, föddes i byn Thani i området och skickades en gång i tiden till Tengboche klostret för att vara munk.
Långa sträckor gick stigen/trapporna väldigt brant neråt vilket var nog så besvärligt för oss, då tyckte man lite synd om dom stackarna man mötte och som tappert kämpade sig uppåt… Och naturligtvis kunde man inte låta bli att påpeka att dom ännu hade en låååång väg kvar att klättra 😉
I Namche övernattade vi på samma ställe som tidigare.
Nattemp: 13°C (inne).
Erja och Krishna framför det stora klostret i Tengboche.
Här går vägen från Tengboche till Namche.
Tengboche mot Namche.
DAG 12: Namche – Pakding
Vi sov inte så bra i natt eftersom vi båda led av andnöd – speciellt Henry som varje gång han somnade fick kippa efter andan – ganska obehagligt eftersom man lätt kan få panik.
Frukost vid 8 och sen tog vi en promenad längs det mysiga gatorna i Namche till Sherpa-butiken (fritidskläder av mycket bra kvalitet) där vi gjorde några bra inköp. Och där i butiken träffade vi igen vår vän Lars. Han berättade att han mödosamt tagit sig upp för Kala Pathar men blivit yr och skyndsamt tagit sig ner igen och vandrat raka vägen ner till Periche.
Kl 10 började vi vandringen mot Pakding – en tröttsam vandring mest ner, men även rätt mycket upp och nu kändes det verkligen hur trötta vi var efter att ha vandrat i 12 dagar utan ordentlig mat. En hel del kilon har vi tappat på vägen.
I dag började det regna strax efter det att vi anlänt Pakding.
Krishna hade ordnat – enligt vår önskan – så att vi lämnar Lukla redan i morgon kl 9, om vädret tillåter, vilket innebär att vi startar från Pakding redan kl 06.
Nattemp: 10°C (inne).
En skön känsla!
DAG 13: Pakding – Lukla – Kathmandu
Som vi bestämt startade vi kl 06 med världens tempo. Krishna älgade på så att vi knappt hängde med, tills Chris – som led av halsont och hosta – ifrågasatte om vi verkligen behövde hålla sådan tempo. Då lugnade han ner sig, och visst hann vi med god marginal – vandringen tog två timmar. Men det var mest uppåt hela tiden och man var rätt svettig väl framme i Lukla. På vägen mötte vi nyanlända turister och tänkte: ”Ojoj, vilka tuffa veckor ni har framför er”.
Vår vandring var över och det var vi väldigt glada över, och skönt att vi slapp en extra natt i Lukla. Det har varit tufft, och det har varit kallt och primitivt på alla sätt (med toaletter som… ja, vi låter det vara osagt…) men vi skulle definitivt INTE ha haft detta ogjort! Det har varit en helt fantastisk och oförglömlig upplevelse hela vägen!
På flygplatsen tog vi farväl av våra duktiga bärare Prim och Pasang och gav dem sina välförtjänta dricks (250 SEK/bärare från oss var). Vi hade ett helt plan för oss själva, endast vi fem åkte i ett plan för 16 passagerare. Det pirrade ordentligt i magen när planet startade i nerförsbacke. Efter en knapp timme landade vi tryggt på Kathmandu flygplats.
En sista lunch – en rejäl, god baconburgare – med Krishna på New Orleans cafe i Thamel och innan våra vägar skiljdes åt gav vi 500 SEK var till Krishna som ett extra tack. Han har varit en fantastisk guide. I kväll bjuder Ram från Mountain Delights på middag och i morgon flyger vi till Goa.
Hos barberaren i Thamel.
Klicka här
för att läsa om vårt besök i
Goa
Persson Travels 